”Vi vet att ny teknik kommer att spela roll för undervisning framöver. Vilken roll vilken teknik kommer att spela kan vi däremot inte vara lika säkra på.” Citatet är hämtat från Kalmarsunds gymnasieförbunds digitala agenda. Det blir i vår roll som IKT-pedagoger en uppgift att spana på den teknik som kan vara relevant för undervisning.
Ibland kan ett spaningsuppdrag innebära att man inte tar sig så långt. Vi tog den korta promenaden till AV-Media Kalmar och möttes upp av Peter och Louise, som guidade oss igenom sitt testrum. Här finns möjlighet att prova på en bred repertoar av digital teknik anpassad att använda i skolan. Robotar i olika former, greenscreen, VR och 3D-skrivare var några av sakerna vi tittade närmare på. Tekniken har idag blivit enklare och mer tillgänglig och det är inte höga tekniska trösklar för att komma igång. Genom skrivningar i läroplanen har programmering fått ett genomslag i skolan på bred front. Övrig teknik har inte fått samma breda genomslag. Kommer vi framöver att exempelvis se mer av ett upplevelsebaserat lärande genom VR-teknik? Än så länge känns det som att det behöver komma mer material som är anpassat för skolan för att det ska få ett rejält genomslag.
Vi tackar Peter och Louise för guidning genom testrummet och givande samtal. Samtidigt tipsar vi lärare om att gå in på AV-Medias hemsida för att boka och testa teknik för sin undervisning. Eller varför inte göra som vi gjorde, titta in i testrummet och kläm lite på grejerna som finns där.
I slutet av januari åkte 24 representanter från Kalmarsunds gymnasieförbund till London för att delta i LIN Educations evenemang The Network Experience och besöka BETT2015. I detta blogginlägg har vi samlat ihop hela delegationens samlade rapporter, tankar och reflektioner kopplade till denna resa.
Efter två tidigare besök på BETT-mässan valde jag att i år inte besöka mässan, så min “BETT-resa” fick mer av annat innehåll genom LIN Educations olika spårval. Första dagen med gemensamma aktiviteter kretsade kring korta föreläsningar i TED-talks anda, spontana “teach meets” och nätverkande med hjälp av en “app” särskilt framtagen för detta. Huruvida nätverkandet mellan oss deltagare hjälptes eller stjälptes av denna app kan diskuteras. Personligen tycker jag att tanken med appen var god, men utfallet blev kanske inte riktigt som det var tänkt.
De korta föreläsningarna stod Gustaf Josefsson, Bonnie Stewart, Ewan McIntosh, Dave Cormier, Farid Nolen och gymnasieeleven Ilma för. De bjöd på massa klokheter kring sociala nätverk, vikten av att få misslyckas, att vi aldrig har vetat så lite om framtiden som vi vet nu och en form av lärande som liknades med ogräs som är uthålligt, kan växa fritt, oberäkneligt och åt vilket håll som helst.
Därefter deltog jag i ett “teach meet” lett av Gustaf Josefsson som kretsade kring framtidens skola. Många intressanta förslag, åsikter, visioner och farhågor bollades runt och vi gled in på både politik och filosofi när frågan om vad skolans syfte och primära funktion egentligen är. Om jag försöker sammanfatta så handlade det till sist om att vi behöver utforma skolan utifrån eleven mycket mer än idag och att hela skolsystemet behöver uppdateras/hackas för att passa dagens samhälle.
Mitt första spårval kallades “Att leda utan att chefa”. Här dök den största och bästa överraskningen upp, nämligen ett besök på Bohunt School. Denna icke privata skola med 1600 elever i åldrarna 11-16 år har gjort en otrolig resa och är nu en mönsterskola som har bland de bästa resultaten i hela Storbritannien.
Några av skolans största framgångsfaktorer enligt mig var ett helhetstänk och en vision/motto för skolan som genomsyrade allt, all personal, alla elever, den fysiska lärmiljön samt lektionerna. Detta helhetstänk sammanfattade skolan med tre ord; Enjoy, Respect, Achieve. Dessa ord är det första man möts av på skolbyggnadens vägg utanför huvudentrén. Bakom dessa ord finns bl.a. ett visionärt ledarskap samt tydliga och handlingskraftiga strategier för elever som behöver extra stöd. Bland klassrummen fanns både många som var anpassade till och andades ett specifikt ämne, men även några s.k. “dynamic learning environments” som var otroligt flexibla klassrum där möbleringen görs om unikt för varje lektion. Eleverna fick stort förtroende och elevernas delaktighet anser jag också vara en av framgångsfaktorerna. Delaktigheten fick vi två bra exempel på när vi gjorde en elevledd laboration i kemi och fick guidade turer runt om på skolan av artiga och duktiga elever.
På eftermiddagen efter skolbesöket drillades vi av Ewan McIntosh i idéutveckling och i konsten att bygga ett s.k. “war room”. Tidspress, post-it-lappar och mängder av strategier/metoder att ha i beaktande gjorde att det till slut snurrade i huvudet. Men efter att ha fått smälta upplevelserna lite tar jag med mig massor av bra tips, idéer och metoder för kommande arbete med idéutveckling, planering och skolutveckling.
Mitt andra spårval kallades “Spel och lärande” och leddes av Carl Heath. Spel ligger mig varmt om hjärtat och alla möjligheter som finns att använda spel i lärande tycker jag är väldigt spännande. Något som jag uppskattade var att Carl inte fokuserade på dataspel trots teknikfokuset som genomsyrar BETT-arrangemanget. Vi pratade även om kortspel, brädspel, rollspel, lajv, mobilspel, spelifiering, vad som definierar spel och deras relation till lärande m.m.
Vi fick testa ett par olika spel; Parable of the polygons – ett spel som gestaltar och väcker diskussion kring ämnet segregation/integration med hjälp av kvadrater och trianglar. Låter det märkligt, testa själv. Socratic Smackdown – Ett spel utformat för att öva diskussion och argumentation i grupp. Papper, penna, reglerna samt en text att diskutera är det enda som behövs. Klockrent spel att använda i språkkurser, samhälle, religion, historia m.m.
Till sist fick vi prova att programmera lite med det fenomenala verktyget Scratch, som tillsammans med prylar som Makey makey öppnar en oändlig kreativ värld för att trigga igång elevers (och lärares) intresse och experimentlusta.
Denna resan blev ett stor skafferi som jag kommer kunna plocka godbitar ur under en lång tid framöver, men först behövs nog lite mer tid för att smälta alla intryck.
Att göra besök på en skola kanske inte låter så glamoröst. Det är ju den enda miljö som vi kan riktigt väl, vi som har varit i skola nästan hela livet. Ändå har det varit mycket spännande att besöka Clevedon School. Kanske inte främst för att deras arbete med IKT var exceptionellt, eller att deras lokaler var annorlunda. Mera för att det kändes som att det på ett tydligt sätt fanns en vi-känsla, en stolthet över skolan bland både elever och personal. Man hade en gemensam vision som beskrevs i glasmontrar och anslagstavlor.
”We have a reputation for our student-focused and slearly targeted learning initiatives. We encourage robust, independent thinking and faciliate students to understand how they think and learn best” .
Tänk om vi skulle skriva det på väggen på vår skola!
Jag tänker också att det skulle vara intressant att besöka andra skolor även i Sverige, tillsammans med sitt arbetslag. En skola där man jobbar med någon särskild metod i annorlunda miljö. Jag tror rentav att vi kunde erbjuda andra skolor att komma till oss – vi gör också himla bra saker! Säkert skulle det vara bra för oss att få berätta det och känna stolthet.
Grönt innebär den högsta graden av inlärningsteknik. Kreativt, engagerat, medvetet.
I ottan packade vi in oss och våra frukostpaket i en buss för att åka till Clevedon School – den första skolan i Englad som införde Ipads till elever och lärare och som med dessa verktyg har förbättrat studieresultaten rejält. Väl där fick vi vara med om ett synnerligen välorganiserat studiebesök, där både skolledning/lärare och elever presenterade verksamheten. En speciell vägskylt ”The Clevedon way” markerade inte bara gatan in till skolan utan även ett förhållningssätt. ”När ni går på Clevedon Way in i skolan ikläder ni er rollen som elev och därmed följer ett engagemang för er inlärning”. Det som fascinerar mig mest efter detta besök är den uppenbara stoltheten över skolan som syntes på många sätt. När lärare och elever har känslan av att ”vi gör något speciellt” och ”vi ligger i framkant” så spelar olika brister mindre roll. Verksamheten skiner ändå. Hur står det till i vårt förbund? Vad är vi speciellt stolta över på våra skolor? funderar jag över på vägen hem. Jag tror att svaret är att vi är stolta över mycket. Men jag tror också att vi kan förtydliga våra ”The Clevedon Ways”.
Det är lite med känslan att gå in i en militärkasern som jag går genom korridoren på Bohunt School i Hampshire sydväst om London. Det är lite slitet, ganska färglöst och lågt till tak. Korridorer, hus och trappuppgångar heter bokstäver och siffror. I skolans entré möts vi av uniformsklädda ungdomar, kostymklädda lärare och en tavla som informerar oss om namn på head pupills olika år.
Head teacher Stewart Vaughan berättar för oss om hur skolan för fem år sedan hade medelmåttiga resultat som nu har skjutit i höjden efter mycket medvetet arbete utifrån tre ledord: enjoy, respect och achieve. Enjoy handlar såklart om inspiration och delaktighet, respect om att man respekterar sig själv och sina förutsättningar likaväl som skolan som institution och omvärlden. Achievment förväntas på olika plan, inte bara i de olika skolämnena utan även utanför dem och man jobbar en stor del med att låta eleverna utvecklas inom idrotter och estetiska områden. Skolan jobbar mycket medvetet med elevaktivt, kollaborativt lärande och lärande utanför klassrummet. En unik verksamhet är också att en grupp i varje årskull läser hälften av sina ämnen på ett för dem helt nytt språk för att efter några år behärska det språket väldigt bra. Det har visat sig att den gruppen presterar enastående i alla ämnen, inte bara i det nya språket. Anledningen till det tror man är vanan att misslyckas. Misslyckandet har en central plats i lärande, liksom höga förväntningar som Vaughan anger som den viktigaste enskilda faktorn för att lyckas.
Teknologin då? Var finns den? Den finns bara när den behövs. När lärandet blir bättre, snabbare eller djupare med hjälp av tekniken, då finns den med. Fokus på pedagogik, inte teknik.
Detta och mycket mer, många intryck och tankar, har jag med mig när jag går genom ”kasernen” mot bussen. Miljön jag ser omkring mig känns nu kreativ och öppen. Jag ser dans genom ett fönster och hör en grupp musicera genom ett annat när jag går förbi The Globe Theatre at Bohunt och möter en klass stökiga, fnittrande och högljudda barn i gröna uniformer.
