Skrivet av Anna Andersson & Malin Marcusson

Tisdag
Klockan 8.00 tisdagen den 24 januari 2017 rullade tåget iväg från Kalmar Central. Strax dessförinnan hade vi haft möjlighet att hälsa på några av våra medresenärer på vår fortbildningsresa med AV-Media till BETT-mässan i London. Vi var av ett gäng på sammanlagt drygt 30 personer med olika bakgrund. Där fanns Mia, Maria och Peter från arrangörerna (AV-Media) och där fanns lärare, rektorer, IKT-pedagoger, specialpedagoger m.m. från hela Kalmar län.

Redan på tåget mot Kastrup kunde vi börja med vårt nätverkande, när Anna hamnade bredvid en rektor från Oskarshamn (Marie Finnman) och Malin bredvid Peter Milton från AV-Media. Intressanta erfarenhetsutbyten satte igång och vi kände direkt att det här skulle bli en både rolig och givande fortbildningsresa.

Efter mer eller mindre en hel dags resande kunde vi framåt kvällen checka in på hotellet, Hampton by Hilton, i närheten av Waterloo station i London. Ett gemensamt restaurangbesök med härlig italiensk mat och mer nätverkande på kvällen förstärkte känslan av att det här skulle bli en utvecklande resa. Det kändes häftigt att få uppleva BETT tillsammans med dessa människor från Oskarshamn, Nybro, Borgholm, Hultsfred och Kalmar och med sina olika arbetsuppgifter och på olika nivåer inom skolsystemet.

För att kunna bocka av några av Londons alla sevärdheter och för att sträcka på benen lite efter en lång resdag tog vi en promenad till Themsen och satte “check” för London Eye, Big Ben och Westminster, innan vi återvände till hotellet.

Onsdag
På onsdagen var det dags för den stora huvudattraktionen för resan – den gigantiska BETT-mässan ute på mässområdet ExCel. Vi åkte i god tid från hotellet och hängde mer eller mindre på låset när mässan slog upp portarna klockan 10.00.

Öppningsföreläsningen hölls av Dave Faulkner och Priya Lakhani och följdes av en föreläsning av Abdul Chohan från Essa Foundation Development. Chohan pratade om hur man skulle kunna hjälpa elever i socialt utsatta områden att lyckas med sina studier genom att fokusera på att möta varje individ under ledorden “All Will Succeed”. Teknologin är en avgörande faktor i detta, menade Chohan bland annat.

Nästa programpunkt hade titeln “What does it take to become a world-class teacher?” och det lät givetvis spännande. Det visade sig vara en paneldebatt med Maarit Rossi från Finland, Kazuya Takahashi från Japan och Colin Hegarty från Storbritannien, som alla hade matematik som huvudämne. Nyckelorden att plocka ut från den här programpunkten är kreativitet, modellering, empati och relationell kompetens. Takahashi påpekade bland annat att skolorna behöver förändras rumsligt för att skapa förutsättningar för att öka kreativiteten hos eleverna. Takahashi lyfte som ett gott exempel att till exempel ha whiteboards på alla väggar, så att eleverna kan använda dessa (tankarna gick direkt till salar som N2 och F3 på JN).

Hegarty utgick från hur man kan förändra elevers syn på ämnet matematik genom förståelse och empati och genom att skapa hållbara relationer med eleverna. Han påpekade att många elever upplevde matematik som meningslöst, tråkigt och svårt och för att vända detta, menade Hegarty, att man som lärare behöver förstå hur eleverna ser på ämnet för att sedan bygga vidare och utveckla deras ämneskunskaper. Här är den relationella betydelsen avgörande, enligt Hegarty, som gav rådet att läraren till exempel kan låta eleverna börja med att skriva ett brev och beskriva sin bild av ämnet.

De medverkande uttryckte en stark önskan till sin omvärld: “Är du bra på något – bli lärare!” Rossi fick förstås frågan om varför finsk skola lyckas så bra och hennes svar var enkelt. Hon menade att en starkt bidragande orsak är för att det finns en stor tilltro till lärarna i Finland! De andra två höll med, samtidigt som de konstaterade att lärare i Finland har en större frihet än sina kollegor i Japan och Storbritannien, där skolan styrs i betydligt större utsträckning av standardiserade prov och styrdokument. En liknande koppling kan göras till Sverige där det till exempel på senare tid lyfts i media att undervisningen i stor utsträckning styrs av nationella prov.

Dagen fortlöpte och vi blandade föreläsningar med att strosa runt på mässan. Precis som vi hört i förväg var mässmontrarna i sig inte det som gav allra mest, men vi var på flera intressanta föreläsningar och hade intressanta samtal med utställare. På kvällen satte vi check för ytterligare några sevärdheter, som Green Park, Buckingham Palace,Trafalgar Square och Covent Garden.

Torsdag
På torsdagen var vi åter ute vid mässan när den öppnade vid 10.00. Första föreläsningen för oss hölls av Kate Walker som talade under rubriken “How can technology help inspire tomorrow´s talent?” Föreläsningen visade sig framför allt vända sig till brittiska skolor som kunde använda sig av ett nätverk med kontakter med representanter från näringslivets olika branscher. Här tänkte vi att detta skulle vara ett bra koncept för till exempel våra yrkesprogram att anamma. Man skulle kunna bygga upp en liknande digitaliserad plattform för ett möte mellan elever och företag inom de olika branscher de ska verka i. I de branschråd som finns idag ingår olika aktörer från branschen och representanter för skolan. En utveckling enligt denna brittiska modell skulle möjliggöra för elever att knyta viktiga kontakter direkt med branschen, både när det gäller APL-platser, mentorskap, uppgifter i pågående kurser och för framtida yrkesliv. Här skulle man också kunna skapa en viktig länk för det entreprenöriella lärandet och företagandet, som ju är prioriterat för våra elever.

Nästa föreläsningspass delade vi på oss. Vi lyssnade på en föreläsning om hur vi ska lyckas frigöra oss från gamla dogmer i undervisningen. Återigen lyftes kreativitet upp som ett nyckelbegrepp och man pratade också om variation där den digitala tekniken möjliggör större individualisering. Föreläsarna använde sig av flera filmklipp från sin egen skola, Plymouth School of Creative Arts. Värt att notera i dessa klipp var att eleverna hela tiden hade en penna i handen och ett papper/block framför sig, när de satt vid sina skärmar, vilket är betydligt ovanligare hos oss. Föreläsarna påpekade också att forskningen visar att det finns stora vinster med att kombinera analogt och digitalt förhållningssätt.

Vi lyssnade samtidigt på “Virtual adventures with Skype in the classroom” där det förutom välkända inslag som exempelvis Mystery Skype, virtuella studiebesök, gästföreläsningar och olika kollegiala samarbeten via Skype också presenterades Skype Literacy Campaign 2017.

Innan lunch hann vi tillsammans lyssna på äventyraren Ed Stafford från Discovery Education som pratade om när han som första person någonsin, vandrade längs hela Amazonas. En intressant föreläsning där nyckelorden är att våga och att inte ge upp för att nå sina mål.

Efter en traditionell brittisk snabblunch i form av trekantsmörgåsar och chips bänkade vi oss så på andra våningen i det stora mässkomplexet, för programpunkten“Nordic BETT” där frågor som rör de nordiska länderna särskilt togs upp.

Oerhört skickliga elever från de nordiska länderna presenterade proffsigt olika projekt tillsammans med sina lärare. Där fanns till exempel de danska välklädda unga männen som gjort en app (SubReader) som läste undertexterna till film.
En av eleverna förklarade att han hade en bror som var dyslektiker och var trött på att “höra mamma läsa högt” så fort de skulle titta på film.

Där fanns också de svenska eleverna från Wisby gymnasium som tillsammans med sin matematiklärare Anders Randler hade gjort ett eget digitalt läromedel (Euclidan Geometry). Gemensamt fanns återigen tanken om kreativitet och så känslan av att göra något “på riktigt”, vilket framhölls som en starkt drivande faktor i arbetet.

Fredag
Fredagsförmiddagen hade vi reserverat för Skolverket. Under ett pass på två och en halv timme fick vi först en genomgång av förslagen om nationella strategier för skolans digitalisering. Bland annat presenterades den lärmodul när det gäller digitalisering i skolan som redan nu finns och som kommer att utökas. Vi delades också upp i olika grupper och diskuterade olika aspekter av digitalisering.

 

Eftersom hotellet där Skolverket hade hyrt in sig låg endast ett kvarter från British Museum, passade vi på att ta en kort runda där innan vi återigen åkte ut mot mässan. På en timme hann vi se den berömda Rosettastenen från Egypten och en del andra egyptiska lämningar, men också skatter från Mesopotamien, Grekland och Rom. Tror bestämt att vi gick vi förbi en staty från Påskön också. Timman avslutades i souvenirshopen och med en lunchbaguette i farten. Vi hann känna den dubbla känslan av “Wow, vad häftigt, det här är ju faktiskt den äkta Rosettastenen!” och “Usch, vad imperialistiskt äckligt, rent ut sagt, att dessa skatter är här i London och inte i Egypten!”

Seneftermiddagen tillbringades återigen ute på BETT-mässan, där vi lyssnade på Sir David Carter (National Schools Commissioner) och slutligen den mycket omtalade Sir Ken Robinson. Trots galet mycket folk, lyckades vi faktiskt få varsin sittplats inne på “Bett Arena”. Vi konstaterar att det finns stora likheter mellan de problem som finns inom den brittiska skolan och den svenska.

 

Avslutande tankar
Under hela resan fanns i pauser och på kvällar möjligheter att nätverka med de andra i vårt sällskap. Det blev flera intressanta samtal, som givetvis inte tog slut i och med att vi klev av tåget på Kalmar Central på lördagskvällen. Kontakter har skapats och i början av mars är det tänkt att vi ska återsamlas hos gänget från AV-Media för att ventilera och reflektera kring våra erfarenheter med lite distans.

Vi har särskilt uppskattat möjligheten att själva få välja vad vi vill lyssna på och uppleva utifrån egna fortbildningsbehov och önskemål. Vi tar med oss nyckelord som kreativitet, modellering, samarbete, utbyte, verklighetsförankring, kodning, meningsfullhet, äkthet och nätverkande. De intryck vi fått håller nu på att bearbetas och omsättas i praktik tillsammans med kollegor.

 

Är det möjligt att filma Gymnasiearbetet på Hantverksprogrammet, frisör?

Jag lyfter frågan och tillsammans med två av mina ämneskollegor, Monika Bergman och Jeanette Sjöbäck diskuterar vi hur vi tänker kring att eleverna eventuellt skulle filma sitt gymnasiearbete.

Skrivet av Anna Ekström

Det har varit ett fullspäckat program med föreläsningar, studiebesök och diskussioner.
Om jag ska försöka sammanfatta vad jag som yrkeslärare tar med mig måste jag erkänna att det ibland har varit svårt att kunna ta till mig av all teknik och inspiration som jag har fått ta del av under dessa dagar. Finns dock alltid något som väcker ens tankar och funderingar som tex Dr. Lucy Rogers föreläsning om att göra ingenjörskonsten lustfylld. Det kan jag direkt koppla till mitt ämne på hantverksprogrammet, frisör. Rogers pratar om vikten av att göra saker “ to create things” och att ha kul “play”. Det måste vara lika viktigt oavsett utbildning tänker jag. Att få in mer kreativitet i mina kurser som inte är så regelstyrd är något som jag redan nu planerar att lägga in i nästa kurs.

 

En annan fundering som jag tar med mig är en fråga jag fick av Jörgen Florheden, om det är möjligt för yrkeselever att filma sitt gymnasiearbete? Jag svarade att det är nog möjligt att filma vissa delar men att jag vill fundera på frågan. Jag kan inte komma på ett enkelt och konkret svar men det har väckt en hel del tankar; ska allt vi gör digitaliseras? Eller tänker jag bara konservativt? Mina elever ska i gymnasiearbetet visa vanligt förekommande arbetsuppgifter som exempelvis herrklippning, damklippning, uppsättningar m.m. jag frågar mig själv om det finns någon vinning i att filma alla momenten eller kanske några delar av proven? Det jag menar med ovanstående resonemang är att jag tycker att det är viktigt att se och använda digital teknik där det är en hjälp i undervisningen. Jag har själv använt mig mycket av film i andra situationer till exempel. Men vi måste också fundera över vad den digitala tekniken tillför och hur den påverkar undervisningen och ämnets innehåll. Frågan tar jag med mig till mitt ämneslag och det ska bli spännande att höra vad min kloka kollegor i ämneslaget anser om saken.

Avslutningsvis så måste jag lyfta fram Micael Dahlen föreställning “Kaosologi” som var min absoluta höjdpunkt. Jag hade inga förväntningar på vad han skulle prata om utan satt spänt och väntade. Det skulle visa sig att hans föreställning Kaosologi var helt magisk!
Dahlén fascinerade genom att skickligt blanda fakta, allvar, filmer och humor och lyckades hålla en röd tråd genom hela föreställningen. Hans sätt att utstråla värme och kärlek till alla i rummet, var fantastisk, jag kunde inte annat än att ryckas med!

För mer information om föreställningen
http://www.micaeldahlen.com/kaosologi/

Anna Ekström
Hantverksprogrammet, frisör

 

Skrivet av Camilla Winbo Palmqvist

Studiebesöket på Bohunt School i Worthington gjorde mig inspirerad och glad. Glad blev jag av att se hur de engagerat jobbade med alla eleverna. De elever vi träffade berättade att relationen med lärarna gjorde att de motiverades att jobba hårdare än de själva trodde var möjligt.

Många av uppgifterna som eleverna genomförde under lektionerna var tidsbegränsade, korta och intensiva. De var uppdelade i nivåer. En del var obligatorisk medan det fanns ytterligare minst en nivå. Om tid fanns avslutades det hela med en QR-kod som dolde ett Quiz. Läraren återkopplar snabbt och svaren diskuteras i helklass. Detta har inspirerat mig och jag har redan börjat planera hur jag ska använda detta.

Skrivet av Johan Klintberg

Att besöka BETT och delta i föreläsningar om framtidens samhälle kopplat till dagens lärande är stundtals en svindlande upplevelse. Robotar, Artificiell Intelligens och den fjärde industriella revolutionen är inte längre bara del av en framtidsvision utan istället en verklighet som jag som lärare måste förhålla mig till redan idag. Delvis för att det kommer att påverka mitt eget liv i framtiden men framförallt för att mina elever kommer på ett helt annat sätt vara en del av den nya tiden och del av ett annat perspektiv.

Med det sagt kan man känna ett visst mått av hopplöshet och maktlöshet när man försöker finna de direkta kopplingarna mellan mina språkämnen och dessa tekniskt präglade naturvetenskapliga framtidsvisioner. Jag ställer mig frågan: Vad kan en humanist som jag bidra med i denna högteknologiska morgondag? Jag kommer fram till följande svar.

För det första, blir min roll att förmedla ett kritiskt tänkande och ett reflekterande förhållningssätt än viktigare i morgondagens samhälle. Källkritik och elevernas möjligheter att ifrågasätta rådande normer är något som präglar både engelskan men framförallt svenskundervisningen. Dr Lucy Rogers påtalar vikten av att vi lärare får våra elever att förstå vad som är fakta och vad som propaganda (eller som det så fint heter just nu: ”Alternativ fakta”).

För det andra, ser jag att vi måste fortsätta att arbeta med att stärka elevernas läsförståelse. Vi går mot ett samhälle som kräver en allt mer högutbildad arbetskraft som kan ta till sig vetenskapliga texter i ett högre tempo än tidigare. Arbetet vi gör i Svenska 3 och Engelska 7 till exempel tror jag än mer kommer att gå mot att kunna läsa och arbeta med programspecifika avancerade texter för att ge eleverna ett större försprång när de söker sig vidare efter gymnasiet.

För det tredje, tror jag och hoppas att vi fortfarande vågar lyfta det poetiska och det litterära i vår undervisning och kräva dess plats i skolans värld. Trots att vi fokuserar på det vetenskapliga för att bättre kunna förstå och kunna utveckla vår samtid så är det i litteraturen, berättelserna och diskussionerna vi kan förstå oss själva och våra medmänniskor.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det är robotarnas intelligens, teknikens framsteg och datorernas kraft som utvecklar vårt samhälle men det krävs empati, medmänsklighet, kritiskt tänkande och kreativitet för att det nya samhället ska överleva. Och där, där tror jag att vi humanister kan bidra med mycket för att skapa en bättre morgondag.