av Mats Hammar

Under temat inkludering pratade bl.a. Åsa Sundelin som numera jobbar som projektledare på IFOUS (innovation, forskning och utveckling i skola och förskola). Hon berättade om sin tid som ansvarig för Oneeighty, en av Sveriges främsta satsningar på ett skollöst koncept som syftade till att hjälpa “hemmasittare” och deras skolor att se dessa elevers lärande utan att binda det till klassrummet. Åsa berättade om arbetet, metoderna och några exempel som gjorde mig tårögd.

Pedagoger och socionomer jobbade med att skapa en relation med de hemmasittande ungdomarna genom att kommunicera online under bestämda chattider, både dag- och kvällstid. Ofta handlade det om att hjälpa till att kartlägga elevens intressen, bryta mönster och få tillbaka eleven till skolan. Arbetet skedde i nära samarbete med familj, skola och eventuellt socialtjänsten. Man tittade även på om det eleverna gjorde utanför skolan uppfyllde några av kunskapsmålen.

Åsa berättade om ett exempel där hon efter mycket tålamod nått fram till en tjej som hade isolerat sig från både skolan, sin egen familj och omvärlden. Efter flera veckor med obesvarade meddelanden nås Åsa av informationen att tjejens största intresse är koreansk pop (K-pop). Så Åsa översätter ett meddelande till koreanska och skickar till tjejen som för första gången svarar nästan omedelbart. “Kan du koreanska?” “Nej, kan du?” Tjejen svarar ja och det visar sig att hon suttit och kollat på videoklipp från amerikanska universitet som lär ut koreanska. Hennes drivkraft att lära sig språket var att kunna läsa sina idolers bloggar. En annan “hemmasittare” visar det sig har skrivit en bok och blir uppmuntrad av Åsa att publicera den, men får till svar. “Det har jag redan gjort.”

Jag har sett några liknande projekt som har gått ut på att hjälpa, peppa och ta tillvara en drivkraft i ungdomar och unga vuxna som av någon anledning har valt att lämna eller hamnat utanför skolsystemet eller arbetsmarknaden. Det kan ge goda resultat och unga människor lyfts upp ur en tillvaro där de ofta varit fast i en negativ spiral. Men den gemensamma nämnaren är att det är just projekt som avslutas efter att projekttiden löpt ut samt att de helt eller delvis drivs utanför skolan.

Frågan som börjar snurra i mitt huvud är såklart vad vi i skolan kan lära oss av Oneeighty och liknande projekt. Dels för att behålla eleverna i skolan innan de blir “hemmasittare” samt ge alternativa vägar till den vanliga skolan. Ur ett samhällsperspektiv och elevperspektiv är jag övertygad om att eventuella merkostnader snabbt är intjänade. Men hur gör vi?

Jag har inga svar på exakt vad som borde göras, men bl.a. utifrån Oneeighty:s framgångsfaktorer borde vi nog titta ännu mer på relationsskapande, att möta ungdomarna på deras egna arenor, att intressera oss mer för ungdomarnas intressen, alternativa examinationsformer samt alternativ till tid och plats för skolarbete.

Av Annelie Hammarström

Med stor förväntan och spänning kom jag till introduktionen av Pop up school. Vi ska på en dag samsas 10 lärare och undervisa 15 elever i en gemensam vision. Dagen ska mynna ut i någon form av redovisning, storytelling.

Idén är spännande och mycket intressant, vad ska resultatet bli. Dagen blir fantastisk och resultatet blir över förväntan. Eleverna har varit så öppna och kreativa under dagen. Den största utmaningen under dan har varit att tillsammans med 9 andra lärare enas om en vision.

Av Gunilla Berg Christoffersson

It´s all about the C! Collaborating, Communication, Computing, Comprehension, Creative, Construct, Convey, Celebrate others. Vi har lyssnat till många föreläsningar, under BETT-dagarna i London, där dessa ord och begrepp beskriver hur elever kan använda digital teknik i sitt lärande. Det är viktigt att vi tar tillvara elevernas lust att pröva sig fram och tillåter dem att misslyckas och pröva på nytt. Ger elever möjlighet att ta del av varandras kreativitet och ta vara på lusten och lekfullheten i ett prövande arbetssätt. Under torsdagens tema med Apple Education visade några elever från engelska skolor hur de på olika sätt använder I-pads i undervisningen.

En föreläsning av Patricia Nobre handlade om hur lärandemiljön påverkar elevers lärande. Hon visade på att klassrummen inte förändrats på över hundra år och att en förändring av möblering och hur läraren är placerad i klassrummet kan öka elevernas samarbete och fokus. Vi har fått ta del av många intressanta redovisningar som behandlat digitaliserat lärande där eleverna är de som ska vara kreativa, innovativa och delta aktivt i utformningen av sitt lärande. Läraren ska vara (mitt “final” C) enligt Sam Morris föreläsning,“the Conductor of the Orchestra”.

Av Christina Svensson

När jag så här i efterhand ska utvärdera vad jag mest har stannat upp inför och noterat är det förändrade förhållningssättet till hur man som lärare och även elev förmedlar kunskap och hur man tar den till sig och gör den till sin. Mannen med de underbara polisongerna – Sugat Mitra – sade så här: -”If you ask them to cook a curry, you don’t want them to do a pie.” Förmedla tydliga instruktioner, vart ska vi? Vad är syftet? Vad ska ni få lära er?.

Carl Heath var inne på samma linje: Han talade om den ilerativa designprocessen vilken består av hållpunkterna definiera – utveckla – testa – uppleva – förstå. Vad talarna framförde både på Truman Brewery och på torsdagens besök på Apple var det att våga testa och kanske misslyckas. Det är inget fel i det, man gör en erfarenhet då också och kan ta sig an uppgiften eller problemet från ett annat håll. Det är nog viktigt att man vågar bjuda på sig själv och berätta att det är inte alltid det går som man tänkt sig. En dansk rektor talade om det på pass 7 på Apple; då ur vuxenelevers horisont. Vikten av att få prova sig fram, jobba kollaborativt och hur viktig lärmiljön är. Testa, prova! Don’t try – Do!

Transformering av klassrummen fångade också mitt intresse. Dela upp klassrummen, tillskapa olika ytor och utrymmen för eleverna där de enskilt eller med fördel i olika konstellationer kan ta sig an uppgifter. Eleverna hjälper varandra och jobbar enligt det perspektiv Sugat Mitra talade om: SOLE self organized learning environments. Ge eleverna en fråga eller uppgift som ska lösas, avsätt en viss tidsrymd att lösa denna. Eleverna får själva bestämma hur de ska gå till väga med upplägg, inbördes konfererande och problemlösning. Det är viktigt att stimulera lärandet och att låta det ta alternativa och nya vägar. Risken är annars att det blir stelt och vi alla i klassrummet är rädda för att misslyckas. En innovativ och trygg lärmiljö både rent fysiskt och naturligtvis på det känslomässiga planet förstärker detta. Phil Avery från Bohunt Education Trust punktade på att vi lärare ska släppa in spontaniteten och inkludera eleverna i läroprocessen, tänka differentierat, ha en känsla för vad eleverna är och behöver. Hur resonerar de? Dags att hem och praktisera och förmedla kunskaperna om lärande, våga prova nya grepp, utmana och ändå vara förutsägbar i grunden vilket ger struktur och trygghet för eleverna så att de vågar fånga möjligheterna!

Av Max Polteg

Under Bett­dagarna i London har jag stött på förskole­pedagoger, rektorer, en indisk
professor, en dansk skolutvecklare som arbetar på ett lärocenter som närmast kan jämföras
med Komvux, privata entreprenörer som säljer in sina idéer i utbildningsvärlden, engelska
so­-lärare som använder datorns möjligheter att åskådliggöra komplicerade begrepp för
eleverna och flera andra spännande människor som på ett eller annat sätt arbetar med
utbildning. Det som slår mig är hur de jag har träffat på ett ödmjukt och välkomnande sätt intresserar sig för varandras verksamheter. Jag tror att de som väljer att åka på en sådan här sammankomst har ett öppet sinne för att dela sina erfarenheter med andra ­ Erfarna kan inspireras av nybörjare, de som arbetar med vuxna elever kan lära sig av förskolepedagoger etc.

Om jag ska välja något som har fångat mig lite extra så får det bli den indiske professorn
som gjorde ett experiment där han ställde ut datorer i miljöer där man inte tidigare haft
tillgång till detta. Efter ett tag besökte han platserna och häpnade över hur mycket barn och ungdomar hade lärt sig på egen hand ­ Detta väcker tankar kring lärande.