Skrivet av Dan Frendin

Vi är nu mitt i ett paradigmskifte när vi digitaliserar skolan och undervisningen. Joel Barker som är en av världens främsta experter på paradigmskiften säger i sina utbildningsfilmer att det är när vi är mitt i utvecklandet av ett paradigm som de nya paradigmen börjar att uppträda. Det är då vi måste vara uppmärksamma på nya mönster och sätt att lösa de problem vi ställs inför i samhället. Vi får inte glömma att se vad som händer vid sidan om det vi just nu är upptagna med att arbeta med. Jag är övertygad om att lärande för hållbar utveckling är ett av de nya paradigm som kommer att vara det vi kommer arbeta med lika intensivt om 3-5 år.

Vad fanns det om lärande för hållbar utveckling på BETT mässan? Jag gick runt i fyra timmar och hittade nästan ingenting! Fanns det med i de aktiviteter som LinEducation anordnade? Inte tydligt men efter ett föredrag av Gustaf Josefsson som handlade om utmaningar för skolan i det framtida samhället samlades spontant en grupp på nästan 100 personer som ville diskutera detta. Där kom några av de stora viktiga frågorna upp:

Varför har vi skolor i samhället?

Hur kan vi förbereda eleverna till en värld vi inte vet hur den kommer att se ut?

Hur får vi in FN:s arbete för en hållbar utveckling i skolan?

Ska vi hitta erfarenhet och kunskap om dessa frågor får rikta vår uppmärksamhet mot UNESCO, WWF och Naturskyddsföreningens modellskolor, den Globala Skolan och SWEDESD arbete.

Under onsdagseftermiddagen formades ett femtontal olika diskussionsgrupper under ledning av Karl Alfredsson som vi ser på bilden. En av de största grupperna blev den om skolan i framtiden

Skrivet av Jerker Törngren

Första dagen ska snart till att börja. Den visar sig bjuda på ett potpurri av korta kärnfulla föredrag som framförallt belyser vår tid och de utmaningar vi lärare står inför. Lärdomar om detta

Skrivet av Ulrika Bergenfeldt

Med pulserande musik i öronen och nedräkning i sekunder på den vita duken är det lätt att känna eufori under LinTalks. Föreläsare efter föreläsare avlöser varandra och allt de säger går rakt in i mitt hjärta. Allt är en påminnelse om varför jag en gång valde det här yrket. För de oändliga möjligheternas skull. För chansen, om än bara en liten sådan, att påverka framtiden.

Frågorna de ställer är fler än svaren, och det är dem jag bär med tillbaka hem. Bonnie Stewart, Gustaf Josefsson, Dave Cormier, Ilma Crpnja och Ewan McIntosh alla tänder de någonting i mig. Om vår moraliska skyldighet att sätta eleven i främsta rummet, alltid, oavsett. Om att mätande av kunskap egentligen är omöjligt, och istället ofta handlar om lydnad. Om att vi alla borde prova ogräspedagogiken, låta lärandet oförutsägbart växa, öppna läroplanen och undervisa för en framtid vi vet allt mindre om.

Kanske är det Ilmas ord som gjort störst intryck; Att våga vara sårbar, öppen och tillitsfull i det gemensamma lärandet. Att därmed undvika dess motsats: skamkänslan, som stänger in tankar och stryper kontakten mellan människor. Kontakten som allt lärande, enligt Bonnie Stewart, måste grundas i. Den mellanmänskliga relationen, såväl digitalt som IRL

Skrivet av Anna Nord

Hur ska vi lära elever att våga göra fel? Hur ska vi förändra vår inställning till ’fel’? Fel betraktas ofta som något som ska undvikas och något som helt enkelt inte är rätt. På Bett2015 diskuterades ’fel’ ur ett annat perspektiv och då istället som ett fel som kan leda rätt. Ett fel skulle kunna leda till nya vägar och väcka diskussion i klassrummet, om man gav det möjlighet. För ett sådant perspektiv behöver det finnas ett tillåtande klimat i klassrummet, ett klimat där elever inte känner skam och där elever och lärare inte dömer det som sägs i klassrummet som fel/rätt/facit. Felet behöver feed back och en fråga ’hur tänker du då?’ istället för ett avfärdande att det inte är rätt.

Miljön, bemötandet, relationen och förtroendet i det klassrummet blir avgörande för om det kommer bli ett nytt förhållningssätt till ’fel’. Inte bara i    klassrummet behöver detta ske, utan också bland kollegor. Vågar vi, lärare, göra fel? Vågar vi släppa prestigen och diskutera på riktigt?

Skrivet av Dan Frendin

Att gå igenom BETT-utställningen noggrant tar minst en dag. Här är några exempel på vad som fanns.  Om vi först tittar på hårdvaror så kunde jag hitta touchdatorer som var gjorda som bord. Eleverna kunde sitta runt dem och arbeta gemensamt på skärmen.

Det nya nu är att både golv och väggar används för att skapa digitala lärmiljöer. På ett golv spelade ett gäng barn digital fotboll. I en av montrarna var ett rum man kunde gå in i och bl.a. uppleva en regnskog. Tryckte man på en del av ett träd kunde det komma fram en bild på en tukan. Rummet var också fyllt av regnskogsljud.

Det fanns också företag som marknadsförde olika material som kunde skapa ”tysta” rum (http://soundforschools.co.uk/).

Ett svensk företag hade tagit fram 3D material för 3D TV-apparater (www.the3Dclassroom.com)  Det de hade tagit fram om människokroppen var mycket användbart för naturkunskap 2 och biologi. Det gav en helt ny upplevelse av kroppens inre.

Milab hette ett företag som specialiserat sig på mätutrustning för olika experiment. De hade ett koncept där man med olika sensorer kunde mäta vad som hände i ett ekosystem man byggt upp i ett labb (http://einsteinworld.com/product/einstein-milab/

Ett digitalt fotbollsspel. Det har precis blivit mål och bollen har försvunnit i målet.

Ett digitalt regnskogsrum. I nästa minut byttes väggarnas bilder ut mot en illustrerad saga för barn.

Skrivet av Jörgen Florheden

Första spårvalet för min del var “Att leda utan att chefa” och i detta ingick ett studiebesök på Bohunt School. Bohunt är en kommunal skola som hade ganska dåliga elevresultat för fem-sex år sedan, men har nu vänt detta till att vara en av Englands bästa skolor.

Det som mest slår mig under detta besök är vilken enorm kraft som finns när det finns pedagogiska tankar som får fullt utslag i verksamheten.

Vi fick förmånen att bli guidade i mindre grupper av elever i årskurs 7 (elva år gamla) och de visade en otrolig stolthet över sin skola. I samtal med eleverna framträdde en tydlig bild av att alla lärare har viss gemensam grund i sin undervisning. De jobbar mycket med kontinuerlig feedback till eleverna som hela tiden känner sig sedda av läraren. Lärarna lär eleverna att utvärdera sitt eget arbete.

Bohunt är en skola som i första läget har satt fokus på att förändra sin undervisning för att vända sina resultat. För att få ett annat resultat krävs det att man göra något annorlunda, har för deras del varit en grundläggande tanke. I detta arbete har det varit viktigt att ändra lärares ”mind-set”. Höga förväntningar var ett av de begrepp som de arbetat med mycket, och något som vi i samtal med elever kan höra dem ge uttryck för.

Lärare har på många sätt förstärkt sin pedagogik genom användande av digitala verktyg, men de är inte någon en till en skola. Däremot säger man att det kommer att genomföras inom ett år. Skolan har nu nått den punkt där man känner att relationer, pedagog är på plats och nu kan man fortsätta utvecklingen med digitala verktyg.

En intressant del i utvecklande av undervisningen och att skapa kollegialt lärande var att skolan har ett ”mönsterklassrum”. Denna sal är mycket moderna och flexibelt utrustad. Det finns två kriterier för att lärare ska kunna få undervisa i denna sal. För det första ska de använda sig av ”challange based learning”. För det andra ska de välkomna besök från andra lärare att ta del av deras undervisning och reflektera tillsammans med dem. För mig är detta en spännande tanke att ta med sig i det arbete som påbörjats och som kommer att utvecklas inom förbundet när det gäller skapande av nya lärmiljöer. För att få bästa utfall när vi skapar våra ”mönsterklassrum” kan det vore en god idé att ta med tankarna från Bohunt.

Skrivet av Inga Andersson

”Har du någon information om hur miljöpartiet ser på det här med klimatfrågan och hållbar utveckling. Men jag vill bara ha sann fakta.”

Frågan kommer från en elev i årskurs två på gymnasiet och är ingalunda unik. I mitt jobb som gymnasiebibliotekarie är begrepp som ”sann fakta” och ”säker källa” ständigt återkommande  – inte i mitt vokabulär utan i elevernas. Efter 9 år i grundskolan har eleverna ofta ett väl etablerat sök- och informationshanteringsbeteende som inte riktigt passar in i de kunskapskrav som formuleras i gy11 – och det är jättesvårt att utmana och utveckla detta beteende. För vad är ”sann fakta” och ”säkra källor”?

Forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap, och på senare år även inom utbildningsvetenskap och pedagogik visar på att utvecklandet av elevers medie- och informationskunnighet (eller informationskompetens) i ett skolsammanhang är ytterst komplex och inte alls liknar utvecklandet av samma förmågor i en annan kontext, t ex utanför skolan. I ett skolsammanhang spelar det roll hur uppgiften är utformad, i vilken grad man överlämnar åt eleven att formulera frågorna själv, på vilket sätt uppgiften ska redovisas  m.m. Dessutom lär sig eleven väldigt snabbt hur textnormen, d.v.s. en ”säker källa” på Internet ser ut. De källkritiska principerna blir lätt en checklista som prickas av utan någon djupare analys av innehållet (och en analys kräver dessutom en lite djupare kunskapsbas). Och kan man över huvud taget använda samma källkritiska principer på ”gammelmedia” (böcker och artiklar) som på nya digitala medier, som skapas under helt andra förutsättningar, t ex bloggar, tweets och wikis.
Nej, säger forskningen.

En dag tillsammans med Bonnie Stewart, (ph D med inriktning på MIK, University of Prince Edward Island, Canada) på Lin Educations MIK-spår har gett mig ytterligare inspiration och insikter kring hur viktigt det är att ge våra elever verktyg för att kunna analysera, tolka och förstå alla de budskap – oavsett om de kommer i analog eller digital form – som finns omkring oss. Det handlar också om att förstå och tolka den maktstruktur som ligger bakom de arenor – även de både analoga och digitala – som vi idag rör oss på och vilken roll denna spelar för hur jag ska tolka budskapet.

Skrivet av Dianne Hjorth

Framme på Beaumont hotel. Men inte förrän efter visitering och NOGA undersökning av pass, med både speciallampa och lupp. Engelska passkontrollanter tycks vara MYCKET grundliga. Jag undrar helt stillsamt vad som hade hänt om mitt pass inte blivit godkänt???

Första förmiddagens övningar var en rad rappa och medryckande talare. Ibland är det nästan ofattbart att alla lyckas vara så energirika! Allt ackompagnerat av Carl från Lin i bästa discostil.

Men när 550 personers mobiler/surfplattor försöker få kontakt med det trådlösa nätverket för att använda Lins nya ”dating-verktyg-tjänst-app blev det lite kaos. Mer kaos än Lin-Carl räknat med.

Det som skulle vara ett verktyg för att skapa en massa nya kontakter blev faktiskt lite av en flopp. Istället för att skapa kontakter stod ca 90% av oss 550 deltagare intensivt försjunkna i sin mobil för att försöka få kontakt med nätet istället för med människor! Det såg faktiskt ganska underligt ut med 550 personer till synes helt omedvetna om varandra, i sin iver att få kontakt med en likasinnad via mobilen! Vi som gav upp tog sedan till det analoga sättet att träffa nya bekantar, och det fungerar ju alldeles utmärkt eftersom vi alla var i samma rum