Skrivet av Maria Skoog
Att vara i England när det är på riktigt och att få ta del av den ingrodda skolkulturen som finns här, är ett av det allra bästa med att vara med på denna resa. Jag sitter på lite olika stolar under denna vistelse och känner att jag som engelsklärare suger åt mig av allt som har med England att göra. Jag bara älskar det!
Dagen började med solsken. In på en buss till Claires Court. En privatskola med hela fördomspaketet; uniformer, uppdelat efter kön och strikta regler – eller? Bemötandet på skolan var densamma som överallt här i London – ”How are you, Madam?” En fras som sprider värme i hela min kropp. Kan vi inte införa tilltar i Sverige också? Efter information och gruppfoto hamnade jag på skolan där flickorna höll till. Jag och två andra tilldelades två elever på 15 år – pratglada och engagerade i sin uppgift. Jag tog chansen och tränade min engelska och ställde frågor om arbetssätten. Svaren var ungefär det jag förväntade mig. Jag drar helt sonika slutsatsen att vi är bra! Vi på Kalmarsunds Gymnasieförbund kan!
Vidare ville eleverna absolut få visa tolkningar utav dikter de hade gjort. Uppgiften var att undersöka bildspråket. Det var mycket roligt att se deras stolthet över sina presentationer, trots att den tekniska biten i det hela inte alls var särskilt avancerad. Jag inser nu när jag skriver här att jag har kanske lite för höga krav på vad som måste produceras för att det ska kännas meningsfullt…det är kanske det enkla som ger snabb belöning?